lördag 19 maj 2018

Smiter in på en lärarfest (Burgården)


Dogsmile
Marcus Edstam
Alienationsklubben

Lärarfestkonsert, Burgårdens konferenscenter, Göteborg 18 maj 2018

Vi smiter med på en intern lärarfest på Burgården i centrala Göteborg och tar del av av två mini-konserter och en spontan diktuppläsning.

Först ut är kultbandet Dogsmile. Bandet härstammar från klassiska band som Camouflage, Tapirerna och Easy men har faktiskt hållit på sedan mitten av 90-talet i ungefär samma uppställning som i kväll


Hundflinen kör ett tajt set med fint ljud och ljud. Jag kan låtarna lite för dåligt men i slutändan uppstår dans till deras lite molokna men fina låtar. Skall kolla upp de här lite mer, de släppte ju nytt så sent som 2017 som jag har dålig koll på.


Sedan tar en vildsint poet över scenen. Det är den för oss mycket bekante poeten Marcus Edstam som tar över showen. Han är dock inte helt lika bekant för delar av den förvirrade publiken men när de märker att han genomför ett professionellt framträdande lugnar folk ner sig och tar in Marcus ord på ett bra och sansat sätt. Marcus går helt på fri stil ikväll utan block eller minneslappar och tappar bort några trådar men på det stora hela går allt bra.


Marcus får också del av bra ljussättning.


Sedan är det dags för Alienationsklubben. De har inte riktigt med sig publiken som redan innan de börjat börja tänka på refrängen och lämna lokalerna. En del tappra är dock kvar och tar in klubbens framförande. Sångaren Tony Halls dramatiskt planerade entré på scenen en stund efter att bandet börjat spela (a la David Bowie i filmen Wir Kinder vom Bahnhof Zoo) kommer inte riktigt till sin rätt då rökmaskinen är satt på något av en sparlåga så här dags på kvällen. Annars är det gött mos rätt igenom.




De alienerade har en bra kväll på scenen med fett fint ljud och det låter riktigt bra. Framförallt fastnar jag för kvällens långsammare version på Joy som får låten att växa på ett sätt jag inte hört riktigt tidigare. Låtarnas allvarliga teman om framväxande nazism i samhället balanseras fint av Tonys mellansnack om livet som ensamkommande flykting från Jönköping till Göteborg på 80-talet.

Med ny telefon för dagen passade jag på att filma lite också. Det funkade ganska bra på Dogsmiles lite lugnare musik som ni ser och hör i klipp 1 nedan. Alienationsklubben har dock lite för friskt med elektricitet för att det helt skall fungera att göra vettig ljudupptagning på en smart telefon, men man får sig en bild iallafall.

onsdag 25 april 2018

Varberg i Helgen som gick


Vi tar en helg i Varberg och har vädret med oss. Det är fin terapi att vandra längs havet till Apelviken och tillbaka igen.

Vi gör även ett besök i Mordor.






söndag 8 april 2018

Kärleksrevolutionen - Årets musikfestival i Frihamnen (2018)


Kärleksrevolutionen - Årets musikfestival i Frihamnen
Musikfestival, Götenborg, 7 april 2018

Det har blivit dags att gå på festival igen i den lite mer kärleksmysiga formen som är iordningställd av samma gäng som gav oss Skogsgläntans Musikfestival i november förra året.

Den här gången går festligheterna av stapeln i en lokal normalt avsedd för israelisk kampsport (Krav Maga) i Frihamnen på Hisingen. Om man skall vara petig är vi nog snarare på Ringön inte långt ifrån Blå Stjärnan men det spelar inte så stor roll. Vi är på Hisingen hur som helst, i ett område fyllt med småskalig industri som snart nog är borta från kartan om planerna på Göteborgs tillväxt följs. Tanken är att här snart uppförs rejäla bostads- och kontorskomplex som skall knyta ihop Göteborgs City till ett.  Än så länge är det dock småindustriellt och mest tom asfalt och refuger här. Känslan att gå av hållplatsen Frihamnen är lite som att stiga av ett tåg i en extra tråkig del av Skövde ungefär.

Inne i och utanför kampsportlokalen är det desto trevligare. Vid ingången puttrar det ur grytor ur olika foodtrucks och barn (och senare milt nyktra äldre) förlustar sig i en hoppborg. Det finns Segways att åka runt och skrämma folk med.  På insidan har musiken redan satts igång.

Jag kommer lite sent och missar tyvärr uppträdena med Alexander Strandell, William Olsson/Svensson, Anna Wild och Black Larsson. Hinner dock med ganska mycket av Philip Fritz set och framåt.


Philip Fritz har med sin vapendragare Olof på elektrisk gitarr och får även hjälp av en glad rastafarier på bongos ibland. Philip spelar som vanligt starkt och  mycket hamn- och älvinlopps-relaterat från sin senaste skiva. Ikväll drar det lite mer åt det flamsigare hållet där de introducerande snacken om de hårda åren på varven och på Volvo valsar iväg långt men samtidigt görs själva låtarna innerligt och tajt. Vi får även en improviserad blues om själva festivalen framförd för oss. Gott mos.


Efter Philip äntrar Jenny Almsenius scenen. Först själv bara med en elgitarr och ett stort fint självförtroende och senare även med han den glade bongo-rastafarin och även Anna Wild som bidrar med kompletterande sång, gitarr och munspel. Låtarna handlar mycket om kärleken som inte var så bra förr och den som är bra nu. Det är är rätt stillsamt men med mycket stark sång och gott humör.


Efter Jenny tar rockbandet Palace över. Jag sa lite på skoj att de låter som att de är fullt redo att bli omnämnda i Expressen fredag 1995 och det kanske låter lite hårt men det var ett tag sen man hörde något så stilistiskt hårt inom 90-talets ramar som det här.


Det är inte direkt dåligt och faktiskt ganska imponerande när man får höra att det är deras första spelning men det sitter väldigt fast i en ganska trött del av det där 90-talet. Sångaren har dessutom en del Bono-manér med sig som man inte hör så ofta nu för tiden. Om fem år låter de säkert som Coldplay.


Strax efter Palace är det Alienationsklubbens tur och de är raskt igång. Som det brukar bli på såna här festivaler är programmet försenat och publiken tillåts ingen rast. Klubben har denna kväll tur med ljudmixningen som är oceaner bättre än sist. Nu hör vi till exempel Jan Renqvists bas med bas i ljudet som det skall låta. Också roligt att höra nye medlemmen Jonas Haglund (värvad från Göteborgska Hjärtattack) och hans bidrag på gitarr och sång. Han lägger in en hel del nyheter i ljudbilden som wah-wah och såna saker. Gott.


Det är inte en enorm publik på plats under kvällen men de som är där är det gott gry i. En bit in i Alienationsklubbens set uppstår spridd dans framför scenen. Det man möjligen kan sakna sedan sist är rökmaskinen som gjorde upplevelsen mer skönt förvirrad och kaotisk men ljus och ljud är på topp i kväll som det är. Schysst.


Sist ut på scen är ap-rockarna Monkey Union som inleder sitt set som en scen ur Apornas planet. De har apmasker på sig som dock åker av efter nån låt eller två. Apunionen spelar regelrätt gladlynt power-pop/rock och de har också det fina ljudet med sig. Det låter lite som i trakterna av Caesars eller The Hives om än inte så taggat i melodierna. Inte dåligt alls men en bit kvar till storhet. Vid det här laget har publiken fått i sig många småburkar Norrland Export eller plastmuggar vin så vi har en fin euforisk feeling framme vid scenen. Gott så.

Det är roligt att gå på festival och det här var verkligen välordnat med aktiviteter utomhus och väl organiserad bar inomhus. Jag hittade även en konstutställning man kunde engagerat sig lite mer i men det var mycket att göra hela tiden. Ibland var man tvungen att gå ut och titta på folk som körde Segway i vårnatten hellre än bra eller bara känna på den bryska Hisingsluften. Roligt så, och stort tack till arrangörer och band!

tisdag 20 mars 2018

Den mörka marskvällen


Tog lite bilder under en promenad ner till bovärdens brevlåda för nyckelinlämning igår kväll. Här närmare min port sköt jag några skott med telefonen.

Google hittade sen på en Gif av ett par av skotten.

Småfräckt.

lördag 17 mars 2018

Franska Trion tar Stora Teatern i besittning


Franska Trion
Konsert, Stora Teatern, Göteborg, 16 mars 2018

Kultgruppen Franska Trion börjar få rejäla framgångar nu och är på god resa från kultepitetet till något större. En utsåld Stora Teatern i Göteborg är större än ett glest indie-disco om man säger så.

Musikaliskt har trion inga problem med att fylla ut den härliga gamla lokalen. Det är dels utsålt så långt som jag kan se och dels tar bandet härlig full plats på scenen trots att de bara är just en trio.

En stor och fin flygel har möblerats fram till sångaren och pianisten Matti Ollikainen och i centrum på scenen har vi Viktor Turegård på bred kontrabas. Till höger lite vinklat inåt finner vi slagverkaren Thommy Larsson och alla bidrar stort den här kvällen som redan från första start är en ren segerfest.

Härliga Stora Teatern från parketten sett strax innan avspark


Det spelas mycket från de två senaste skivorna även om vi får en och annan äldre klassiker eller mer obskyr historia. Många fina låtar från bästa Som ett Spjut genom Dagarna betas av i grandiosa versioner. Bandet är riktigt taggat.

Ljussättningen är inte så pjåkig heller
Bandet spelar och sjunger förträffligt och det enda lilla att anmärka på är att det är svårt att få bredden av olika intensitet i ljudet att fungera mot oss i publiken. Bandet växlar ju fort mellan hysteriskt vackert och finstämt till mer brutala tongångar och då till exempel i det brutala är det svårt att få till till exempel Larssons härliga trumspel där det inte snålas med bank på virvlar och cymbaler. Samtidigt försvinner Turegårds mjuka kontrabas i det hela men det är en lite anmärkning i den här härliga showen så fylld av sköna krumbukter på instrument och i sång att det är svårt att inte le stort mest hela tiden. Publiken är också gott lugn men innerligt engagerad i föreställningen.

En stor kväll med Franska Trion

Mot slutet blir det förstås stående ovationer

Jag fångade min vana trogen en liten skvätt på video också. Missade förstås början, men stora delar av den fina En Forsande Flod kan man se och höra på här:


lördag 3 mars 2018

Öppet hus på Kronhuset


Kronhuset öppnar upp sig och visar sitt inre för allmänheten. Huset är Göteborgs enda ordentligt bevarande 1600-tals-byggnad. Här samlade Karl X ständerna för överläggningar 1659 strax efter den stora freden. Han drog dock på sig en svår förkylning i det bitska Göteborgsvädret och dog några veckor senare. Hans 4-årige son Karl XI fick ta över istället.

Jag hamnade i trubbel med en gång

Autentiskt våningsplan

En fönsternisch

En besökare som mopsade upp sig tillrättavisas

Ett golv till. Rent 1600-tal

Här och där finns utklädda individer posterade som viker ut detaljerna

Detalj på stadsplanen 1746 efter en stor brand

Åt sidan

Utsikt från den femte våningen

Solen leker

Göteborg Wind Orchestra spelade upp några nätta marcher i stora salen

Exteriört 

Gott hus

måndag 19 februari 2018

Mer Ulf Lundell. Nu i live-formen


Ulf Lundell
Live Sommaren 2015
Album, 2018

Nä, han ger sig inte Ulf. Han tar aldrig slut. Knappt har smällen från ny-släppet nyss med 34 nya akustiska spår klingat ut innan Ulf släpper ut ett nytt Live-album på grönbete också.

Inspelat i Linköping sommaren 2015. Plattan kommer dock inte ut på en gång. Än en gång lägger han upp på siten Soundcloud fast nytt är han kör ut fem låtar i stöten. 5 i veckan fram till påsk är det tänkt. 25 låtar all-in-alles.

Denna veckan får vi:

Omaha

Tillsammans Vi Två

Ut i Kväll

Dagar Utan Slut

Snön Faller och Vi med Den

Nytt denna gången är att låtarna är nedladdningsbara och färdiga att ta hem direkt till datorn eller telefonen eller vad man vill. i .Wav-format då, men det går ju att omvandla till vad man vill. Just Snön Faller är inte nedladdningsbar men de andra fyra är det.  Man kan streama på Soundcloud (se länk nedan) eller ladda ner på Ulfs hemsida.

Det är bra tryck i konserten. Omaha är en snygg avspark och redan i fjärde låten Dagar Utan Slut låter Ulf rätt genomkörd men ändå på ett härligt humör. I Snön faller hittar han dock tillbaka till finformen igen.

Ett stöd i grisvintern blir det här att få till sig 4-5 nya låtar varje vecka till Påsk. Och sen kommer live-uppståndelsen då? Fan vet. Man är så glad för det här ändå som det är.