Berntsson tittar på film: Suck (2009)

Suck
Kanadensisk långfilm, 2009

I tider då det här med vampyrer är populärt kan man ställa sig frågan : Finns det någon hyggligt okej film med vampyrinnehåll inspelad efter 1972? Ett rakt svar är väl, nja, men man har ganska roligt med filmen Suck som helt gått under min radar tills jag hörde talas om den ganska nyss.

Historien avhandlar det inte fullt så framgångsrika bandet Winners och deras väg längs en liten turné i Kanada och nordöstra USA.

Här är Winners i sin vanliga kostym innan det började hända grejer

Winners är ett lättsamt neo-grungeband som spelar för de närmast sörjande tills den kvinnliga basisten blir förhäxad av en vampyr som är märkligt lik sångaren i svenska Wannadies som förändrar hennes style och uppträdande ganska ordentligt. Bandet blir av med sin manager men bandets ledare skapar på kort tid en förvirrad relation med en skum bartender spelad av Alice Cooper och de möts i bluesmättat magiska vägkorsningar, barer och bilfönster i lätt surrealistiska filmscener.

Alice Cooper i en central scen, han bjuder på sprit och delar ut goda råd

Efter en tids diskussion accepterar bandet att de fått en vampyr i bandet och fortsätter sin turné som på grund just utav vampyrinslaget får ökande framgångar. Men vampyrjägaren Eddie Van Hellsing spelad av den meriterade Malcolm McDowell är bandet i hälarna i syfte att ha ihjäl allt vampyriskt.

Bandet gillar inte att bli tagna för posers under intervju i radio

Henry Rollins spelar en jättejobbig radiogubbe

Efter en mindre lyckad radiointervju med en härligt slemmig rockradiopratare spelad av Henry Rollins lovar vampyrrockbandsdeltagaren att i fortsättningen bara äta kor, men det går så där med den saken. Som tur är har bandet med sig en fransk roadie som heter Hugo som inte bara bär trummor och andra instrument utan även gör sig behjälplig att göra sig av med lik under resan. Allt blod Hugo har på sig hela tiden skylls på att Hugo lider av och till av näsblod.

Nu har Hugo fått näsblod igen

Efter hand förändras fler medlemmar i bandet och den stackars roadien Hugo får mycket att göra. Bandet hinner även med att göra en skivinspelning och studioägaren Victor spelas av ingen mindre än Iggy Pop

Iggy Pop spelar producenten som får mixen klar med en commodore 64

Victor ser till att bandet får spelat in sitt nya vampyrmaterial, men Iggy har varit ute och seglat förr och varnar bandets oskyldige ledare om vad det innebär att ha med vampyrer i sitt band

Iggy har förklarat hur han står i vampyrfrågan, han säger nej

Till slut jagar Iggy (Victor) iväg bandet och vill aldrig mer se dem igen, men han har en scen till längre fram i den här märkliga filmen

Moby företräder inte vegetarianer i sin roll i den här filmen

Förutom Iggy, Alice och Henry är även Moby med på ett hörn. Han spelar Buffalos tuffaste rockstjärna som älskar att få kött kastat på sig. Men han får mer än han bett om.

Till vänster, Malcolm McDowell 1973 och till höger 2009

Jo, det här går inte till filmhistorien direkt, men man har en rolig stund helt klart och filmen har en del lustiga turer, bland annat får man se tillbakablickar från vampyrjägarens yngre dagar och då har man helt sonika använt autentiskt bildmaterial från min gamla favoritfilm Oh Lucky Man! från 1973. Filmen som McDowell gjorde strax efter Clockwork Orange och som är minst lika bra som den, om inte bättre på en del plan.

Musikaliskt blir det mycket för filmen direktskriven musik av bandet Winners som är okej, men soundtracket i övrigt är briljant med toner från både Iggy solo och The Stooges, David Bowie och Alice Cooper.

Löjligt och roligt på samma gång, se Suck tycker jag